Spatial Volum -utställningens verk bygger på interaktionen mellan rummet och betraktaren. Verken är platser eller scener i vilka betraktaren stiger in och där denne hamnar antingen framför eller emellan. Jag är intresserad av hur människan är i relation med sin omgivning fysiskt - genom direkta sinnesintryck - och samtidigt genom att analytiskt uppleva och fundera. Hur dessa två sätt av förnimmelse definierar vår existens i denna värld.
Mina verk är både iscensatta, konstgjorda scener och rum rena från allt scenografiskt. De är platser där presentationen löser upp sig till ett varande. I mitt skapande strävar jag efter att mina rum ska väcka en stark känsla av material hos betraktaren och att de samtidigt öppnar en dialog med de övriga som befinner sig i rummet.
Genomför betraktaren någon slags egen perfomance när denne är inne i konstverket eller finns det en slags mellanform mellan presentation (att visa sig) och att vara? Och fortfarande: finns det något som lämnar emellan, ett främre rum eller ett mellanrum, där människans omedvetna varande och medvetenheten om sig själv och sin omgivning kan mötas? När blir varandet "helt"?
